I ögonvrån.
På väg söderut ser jag en busskur vid vägen. Den har grön utsida, insidan är gul.
Det var längesedan någon bodde i sommarstugan högt över älven men en kopp kaffe står där och väntar.
Lemurerna i djurparken bara sitter och håller om varandra. De väcker min fantasi.
Segelbåten ligger i hamnen, ett graffitimålat godståg åker långsamt på andra sidan vattnet.
Jag tycker om att sätta ihop vardagliga föremål och mönstrade tyger för att se hur det blir. Tingen för samtal med varandra.
Mönstren är ett slags avtryck från olika tider, hos mig är de lika starka som doftminnen.
Från utsiktspunkten ögonvrån får jag se det oväntade och bortglömda tillsammans med färgen och skärpan.
Det jag fått syn på möts i målningarna, blir till nya händelser och stämningar.
Sara Meidell Västerbottens-Kuriren skriver i en recension 2016:
”Lidström söker med blicken efter platser och ytor där någon passerat och lämnat avtryck och hon finner och förevigar kärleksfullt de borttappade vantarna, barackerna där någon passerat och kanske velat skriva något på väggen för att berätta hur hen har det.”